star1

Jag skämdes som svensk

Som ateist brukar jag finna heliga tygbitar stötande när de ska skyltas i det öppna samhället.  Jag föredrar det sekulära samhället. Där din tro är något som hör hemma i den privata sfären.

Samma sak när det kommer till sex. Vem du ligger med och hur. Är din ensak. Det är inget som resten av samhället ska behöva tvingas på. Det är ett infantilt beteende att hävda ditt eller datt för att man bär en helig tygbit eller ligger på ett visst sätt.

Men märklig nog kände jag en glädje och befrielse över att se heliga tygbitar  i New York.  I New York kan kan judarna gå fritt. Ingen spottar efter dem, ingen fräser. Stolt går de med kippan på huvudet.

Då jag bodde i Malmö var det en helt annan sak. Det var sällan man såg någon bära en kippa eller öppet bära en davidsstjärna. De få som vågade. De kunde räkna med att få spott, svordomar och nedsättande ord på arabiska över sig.

Jag pratade med många judar i New York om läget i Sverige. De flesta var väl pålästa om situationen i Malmö. Deras analys och samlade svar var kort.

Så går det då man tar in en grupp människor som fått judehatet i sig med bröstmjölken.

Trots min inställning till gudar och vidskepelse har jag en enorm respekt för judarna och judedomen. Vilket beror på att de har samma respekt för mig och min övertygelse. Jag har uppfattat judendomen som en väldigt öppen religion och filosofi. Det går att debattera, ha långa samtal och vara helt olika om saker. Men ändå få något rejält nyttigt ur diskussionen. Ibland så känns judendomen väldigt nära ateismen. Då många saker handlar om dig själv. Om din relation med gud verkligheten och dig själv.

Men visst, det finns en del jobbiga typer inom den judiska gruppen med. Men de är få.

Vart man än går på Manhattan ser man ”Judiska center”.  Jag såg aldrig någon form av kladd eller annan skadegörelse på dessa byggnader. Samma sak i New Jersey. I denna delen av USA verkar det som om judarna får vara i fred.

Jag skämdes som svensk när jag pratade med människor om vad som pågår i Sverige. Hur man tar upp judehatet. Men aldrig vågar säga som det är. Istället har medierna med hjälp av vänstergrupper planterat idéen att det är ”svenskar” bakom all antisemitismen i Sverige.

Man undviker helt att berätta vilka som till större del ligger bakom hatet mot judarna.  Berättade om Uppdrag gransknings reportage som direkt visade vilka som låg bakom. Inte ens när bevisen rullas på på stats-tv förändrades något i Sverige. Mediernas makt med hjälp av kriminella vänsterorganisationer har lyckats med att lura stora delar av det svenska folket.

När jag berättade om hur vi har kommunistiska organisationer som är experter på rasism och antisemitism. Men hur dessa är väldigt selektiva. Hur dessa grupper maniskt jagar en liten grupp människor och helt ignorerar den största gruppen som öppet visar sitt hat mot judar.

Det som var så skrämmande var deras reaktion när jag berättade. Det kom knappt någon. De var så vana att höra om hat och hot mot deras folk. Men man såg sorgen i deras ögon. Det gjorde ont att se.

Det finns många saker jag kommer att bära med mig från min resa. Men det som gett starkast intryck är de timmar jag satt ner med judar och pratade om Sverige och judehatet. Om Israel och problemen i mellanöstern.

Det som är så fantastiskt med många judar är att trots allt hat och försök att ta kål på dem. Har de en underbar humor. De kan skämta om det mesta. Tom om sig själva och den judiska gruppen. Detta är säkert en av anledningarna till att de klarar av allting.

Att få se kippan och Davidsstjärnan på stolta judar på gatorna i New York. Det berörde tom en stenhård ateist som mig.